Det har gått närmare ett halvår nu sen jag valde att våga börja tro på mig själv. 

Jag kan riktigt minnas den där känslan av jävlar-anamma-typen, den där dagen då jag på riktigt bestämde mig för att fixa detta. 

JAG VAR SÅ TRÖTT PÅ ATT VARA TRÖTT PÅ MIG SJÄLV. 

jag var helt knäckt av att se hur min kropp mådde, hur den fick mig att må, hur den gjorde sig påmind med sin övervikt i de allra vanligaste situationerna där andra inte alls hade några bekymmer. 

Jag har alltid velat gå ner i vikt, men aldrig velat göra det som krävs - för att gå ner. 

jag har istället varit bäst på att tycka synd om mig själv, att gnälla, älta, analysera och hata. 

jag har varit en kung på att ta bra foton ( ej grodperspektiv + rätt vinkel ) och alltid tyckt att jag varit fin på kort - när jag valt att ta dom själv. däremot fick jag alltid panik när andra skulle ta kort på mig. 

för då såg man ju hur man såg ut - på riktigt. 

(såhär kunde dom fotona se ut:         

och även om jag visste det , så ville jag inte se det. 

jag gillade dom där fejkbilderna, jag gillade att fuska bort dubbelhakorna med rätt vinkel, 

jag älskade att se pigg ut med lite smink - som jag nästan dock aldrig bar - pågrund av att jag blev så varm och svettig. 

(när andra tog kort: )    

jag hatade sommaren eftersom jag alltid behövde ha något som täckte armhålorna - eftersom jag alltid hade prickar och exsem där - jag hade alltid svart för jag ville inte att svetten skulle synas vid valkarna och magarna - men med svart färg en solig dag - så blev det bara ännu varmare - vilket resulterade i ännu mer svettningar. 

jag hade problem med låren - att dom slog i varandra och gjorde att jag började få små sår och bölder. 

det gjorde ont att röra på sig, och det gjorde ont med prickarna i armhålorna. 

det var retligt att inte kunna ha linne eller en nätt klänning, men dom få gånger jag hade det så såg jag ut som ett berg. armarna hängde längsmed sidorna som två stockar. 

iallafall. 

En dag bestämde jag mig bara. 

DET RÄCKER NU. 

jag har provat självömkan - hat - destruktiva val - misstro -förtröstan - ignorans. 

inget av det fungerade. 

jag visste vad jag behövde göra. 

jag visste att jag behövde sluta tänka på det som varit och var. 

och börja tänka på det som skulle kunna komma att bli. 

ett nytt jag, eller ett gladare jag. 

jag började bli intresserad av att pressa mig själv - på rätt sätt. 

jag började inse att det kommer ta tid att gå ner. att jag får ha en  stor portion tålamod. 

att jag måste vara positiv och vara min egen bästa vän - oavsett bra eller dålig dag - 

dessa punkter bestämde jag mig för väldigt tidigt: 

1. att inte jämföra mig med andra. 

2. att se varje liten framgång och hylla den. 

3. att vara positiv till mig själv 

4. att inte ha bråttom. 

5. att inte banta eller köra någon speciell diet. 

6. att hitta en träningsform som fungerar 

7. att inte låta väder eller känsla eller sömnproblem styra träningen. 

8. att ha roligt. 

9. att inte låta en dålig dag bli till en dålig vecka. 

10. att varje morgon vakna som en vinnare med en helt fräsch agenda där jag styr. 

Jag är så otroligt stolt över mig själv, som valde att sluta med alla ursäkter. '

som valde att börja tro på mig själv. 

jag är så stolt och jag har såna förväntningar inför detta året så ni kan inte ana. 

jag läntar tills jag blir ännu starkare, ännu mer smidigare, ännu gladare och slår ännu fler personliga rekord. 

jag är lycklig, jag mår bra, och jag tycker att balansen är helt fantastisk. 

det är inte synd om mig som tränar och kämpar.

det var synd om mitt gamla jag som jag inte tyckte förtjänade

att kämpas för. 

Våga tro att du kan - och du är halvvägs där !

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Välkomna att följa mig på nouw.com/sannaengstrom Hoppas vi ses där ...

Jag håller på att byta portal till nouw så återkommer sen med min adress dit när allt är färdigt . Importerade denna bloggen dit så kan kan säga att jag har en hel del material att gå igenom haha . För jag vill ha en mer strukturerad blogg med underk...

Jag kan inte riktigt minnas i vilket sammanhang jag hörde den här låten första gången, men när jag såg musikvideon så blev jag så blödig som bara just jag kan bli. Jag blev alldeles varm i hjärtat och tårarna rann, för jag tyckte den var så otroligt ...

Ska iväg en sväng och umgås med patricia , dricka lite kaffe och tjöta lite . Härligt härligt . Har spenderat dagen åt att tvätta och kolla på film . Tog även tag i att rensa i rören i köket och det var inte lika illa som badrummet tack gode gud ;) ...

Tänkte bara visa lite gamla klipp jag hittade på datorn :)                måste bara visa detta klippet igen, en scen som fick mig att gråta. så jävla fin !      ...