självklart vill man inte träna jämt, eller äta bra jämt , eller ens röra på sig. 

ibland vill man bara dra täcket över huvudet och sjukskriva sig för " VAS" ( VÅRD AV SJÄL ) 

Men jag har börjat göra såhär när det kommer till träningen och hälsan, att jag dels: 

- INTE känner efter för mycket innan jag ska träna. 

för om jag direkt börjar tänka magont, mensvärk, sovit dåligt, arg, irriterad, glad , för pigg, stressad - mm, 

så är det bara bäddad för att förstöra min motivation. 

istället så går jag ut ändå. och bara kör. och kommer hem, och DÅ kan jag känna efter. och vanligtvis känns det hur jävla bra som helst, men har jag då ont någonstans, ja, då blir det vilodag dagen efter. men då är den kommen av något gott, inte av tristess eller depp eller lathet. 

jag tänker alltid: man ångrar inte ett träningspass. 

jag tänker alltid när jag springer sakta som en idiot : jag varvar dom i soffan och jag kommer framåt och det är dit jag ska, sen får det ta den tid det tar. 

jag tänker alltid: jag ska vara bättre än den jag var igår. 

jag tänker alltid: det spelar ingen roll hur dagen gått. jag kan lägga mig som förlorare, bara jag aldrig vaknar som en.  då ska jag vakna som vinnare med ett oskrivet blad :) 

jag tänker alltid: Jag har inte bråttom. jag har inget slutdatum ,därför måste jag inte gå ner 6 kg på två dar.  jag är klar när jag är död. 

jag tänker alltid : ha roligt, variera min träning, utmana mig själv och att göra så gott jag kan. 

jag tänker alltid: att jag är förundrad över hur fint det känns att vara bästis med sin kropp. att när jag studerar den i spegeln så är det inte för att jag letar celluliter eller fel. jag bara skådar den, i all sin prakt och jag gillar den. för den bär mig. den är jag. den har tålt så mycket och fått utstå så mycket , och äntligen är vi på samma sida av vägen. 

jag tänker inte längre ursäkter, om jag har någon, så brukar jag säga den högt för mig själv och skratta. 

" jag är trött - vill kolla på greys anatomy .. jag förtjänar det " - klart jag förtjänar det. det är ett skitbra program. 

men hur skönare är det inte då att gå ut och träna, komma hem, duscha, äta något, fötterna på bordet, och sen kolla nåt annat program? greys går säkert i repris. 

jag tänker aldrig: vad är det för väder ute? är det snö - fine. är det isigt - broddar. är det regn: tänk på den sköna varma duschen sen. är det varmt ute?: tänk på den kalla sköna duschen sen. 

inställning och ödmjukhet och tålamod. 

jag har också mina dagar då jag struntar i allt. 

men det stannar vid den dagen och jag tillåter inte det att bli två dagar eller en vecka. 

det blir en stund och jag anammar känslan och jag går igenom varför och vad jag kan förbättra, och sen tar jag nya tag. 

för jag är värd det. 

för min kropp är värd det . 

efter alla år av slitage så är den fan värd att må bra. 

<3              

Jag har alltid varit en tjej som varit bra på att ge komplimanger till folk - 

och jag har alltid menat dom. 

Det värsta jag vet är att ge komplimanger för att försöka passa in, eller för att vara snäll, utan att mena innebörden. 

däremot är jag väldigt noga med att våga säga fina saker till främlingar på gatan/ vänner. 

det är kul att lysa upp någons dag och det är kul att se att någon blir rörd och det känns fint att sprida positiv energi. 

när jag var som störst, så vågade inte jag öppna käften nästan. 

däremot var det som att det stod " SPOTTA PÅ MIG OCH SÄG DET DU TYCKER " - i pannan på mig. 

för aldrig förr har jag fått så elaka kommentarer. 

det finns ord jag aldrig glömmer, och jag drar dom lite snabbt.. 

" du är så fet så ditt fett räcker till alla här inne, så tjock är du din jävla fetis " 

" ska du verkligen röka/dricka när du är gravid? " 

" superfina byxor på dig, fast du är så fet liksom " 

" hur känns det när valkarna hänger utanför? " 

" hur känns det att ljuga, för i ansiket på foton ser du smal ut,men hela du är stor som en val " 

mm. 

jag bet ifrån, jag sa ifrån . men det satte sig. 

djupare än en tatuering. 

och sånt gjorde ont. 

jag kunde inte förstå varför det var viktigt för okända folk att komma med dessa pikar till mig, 

på vilket sätt gynnade det dom? 

trodde dom inte att jag hade en spegel hemma? 

trodde dom orden skulle hjälpa mig att beställa gymkort? 

vad trodde dom? 

och vad trodde jag, om mig, när dom sa så, till mig? 

jo. att jag var värd att spottas på. 

jag började gå med kass hållning och slutade möta folks blickar. 

men nog om det, 

dit jag ville komma var detta. 

i och med viktnedgången, så har jag blivit mer självsäker i mig själv. 

jag sträcker på mig och jag är stolt. jag går med ryggen rak och jag har ögonkontakt med människor. 

jag låter inga elaka kommentarer förstöra min dag, dock kommer dom inte på samma sätt längre, 

nu är det mer " tränar du inte lite väl mkt, nu ska du väl inte gå ner mer, ska du inte ta en till potatis :P :P " 

men idag på jobbet så kom en person fram och sa:

" sanna,det lyser om dig. gud vad duktig du har varit. du ska var stolt " 

och det blev jag och det är jag. 

jag hann knappt krama om den tjejen innan jag mötte en annan, som kom och sa: 

" sanna, du är så fin. du går med sån hållning och ser så hälsosam ut, grattis " :)

en annan kom fram och ropade " du blir bara mindre och mindre fina sanna, du har alltid varit fin, men jäklar " 

man tackar man tackar :) 

och jag blir inte ledsen när jag hör sånt här. jag vet att vissa direkt blir arga och tänker : JAHA, VA JAG SÅ FUL INNAN DÅ? DÖG JAG INTE DÅ? 

klart jag inte var ful och klart jag dög då också. 

men jag lyste inte i ögonen. jag log med munnen bara. 

jag vågade inte ta plats, jag bara låg platt i soffan. 

jag vågade inte möta folks blickar och jag trodde att om någon tittade på mig, 

så var det för att jag hade en såsfläck och inte för att dom bara vilade ögonen på mig för någon sekund. 

jag dög förr, men jag trodde inte jag dög. 

jag var fin då med men jag kände mig knappt levande och jag brydde mig inte om hur jag såg ut. 

jag bara va. 

och nu lever jag. 

och jag lever på folks vackra ord. på deras härliga kommentarer och deras smittsamma inställning och humor och fantastiska handlingar. 

jag tycker alla borde bli bättre på att omge sig av folk som berikar ens liv,  man växer som fan på det. 

och samtidigt blir hjärtat lättare av att slippa bära på negativ energi. 

våga ge mer komplimanger åt folket, och om du tycker att någons frisyr är ful, eller tröja är konstig och inte skulle passa dig, säg ingenting. låt det passera. för det gynnar inte den personen för fem öre, 

säg istället : jag är glad att du är den du är, tack för att du finns här. 

puss på er alla <3 

Ska inte gräva djupare i det här, men tänkte bara ventilera lite angående det som skett under veckan. 

I mitt stilla sinne så valde jag att blockera ca 7 personer ur en grupp på 600 personer. 

det som då sker är att dom slipper se mina statusar i gruppen och jag slipper se deras.

om vi hade varit vänner hade jag ju bara avföljt men det var vi inte och därför var blocka det jag kunde göra. 

DET BLEV RAMASKRI. 

och jag förstod ingenting. 

helt plötsligt var det kommentarer som " Ja, hon Sanna vill ju bara följa dom som gör precis som hon, så fort hon möter någon som inte gör som henne, så blockar hon. fan vad omogen hon är. så jävla glad att jag slipper henne i mitt flöde . jag behöver inte sanna, sanna är dum i huvudet. " 

Om ni nu inte behöver mig, varför blev det då ett problem? 

om vi inte snackar på forumet så borde det väl inte såra att jag tar bort? 

och ja, jag gillar att följa folk med samma inställning och mentalitet, 

någon som ger energi och peppning. 

jag var nämligen trött på samma slags statusar om bantning, shakes och dålig självbild. 

när det kommer flera såna om dagen och personerna ber om tips/råd och ÄNDÅ kommer med ursäkter efteråt, 

ja då valde jag att sluta lägga fokus på det och istället lägga fokus på dom som kan ta konstruktiv kritik , och inte bara få " Åh gumman, stackarn " . 

men det blev alltså ett rabalder utan dess like pga att jag blockade vissa. 

och det är ju så otroligt synd när människor inte kan skilja på status/personen bakom status. 

jag hade INGET emot personerna bakom statusarna, men i en grupp bland 600 personer, 

då inlägg av negativ karaktär  eller inlägg där fokus försvann ifrån hållbar hälsa, 

ja, då är det lite trist att behöva se det hela tiden, 

så jag tog bort det. 

inte mer med det. 

men jag väckte dom döda. 

och jag tycker det är så synd att folk skulle misstolka. 

sen är det så synd att dom blandade in mina vänner , tex " helt sjukt att folk kan heja på sanna, och tro på henne och hennes sätt, hon är ju en idiot. folk är dumma som lyssnar på henne " . 

MEN LÅT FOLK VARA DET DÅ OCH LÅT MIG VARA EN IDIOT. 

jag har ju precis hjälpt dig att slippa se idioten? 

TACKA MIG :) :) :) 

det jag tror det handlar om, egentligen, är att någons ego blir sårad och att man kanske inte kommit lika långt på sin viktresa och kanske inte har samma insikt om vad som borde ligga i fokus ska vara. 

för mig är det inte att väga mig före bajs och efter bajs och sen skylla på mens vid viktuppgång, eller att må dåligt över en semla. men för andra så kanke det är precis det dom behöver prata om, och då ska dom verkligen göra det. jag tog inte bort deras frihet eller möjlighet att uttrycka sig, jag tog bara bort det ur mitt synfält. 

men ju mer kg som runnit av mig, desto mer är jag som vatten på en gås. 

kritik som inte är befogad - alltså elakt förtal och skvaller - rinner av mig. 

jag skriver bara om det här för att ta upp skillnaden mellan att blocka för någons värderingar och inställning, 

än att blocka för att man hatar personer. 

jag hatar ingen. 

jag har fullt upp med att älska mig själv och den jag är på väg att bli. 

<3 respekt och kärlek till er alla. 

att springa 1 km med en väst på sig som väger 25 kg. 

( det jag gått ner ) 

att få ta av sig västen och springa en km till <3 

  min pt är fantastisk på att hitta på roliga och fina och jobbiga utmaningar <3 

Blev ett gött benpass idag. 

började med 3,5 km med hunden. 

Sen direkt till gymmet. 

sprang 3 km. 

sen intervall 1 km där jag sprang på 12,5 i 30 sekunder, gick på 6:an i 30, fram till 1 km. 

sen 1 km promenad i lutning 15 ( brant ) :P 

sen springa snabbt som fan 1 km. 

sen 1 km rodd 

10 min x-trainer. 

gå hem ( 1,5 km enkel väg ). 

sen körde jag sidoplankan. 

orkade bara 1 minut, men inte så konstigt, haha :) 

känns skönt nu efteråt. 

blir mörkrädd när jag tänker på hur mina dagar brukade se ut förr. 

herregud. 

jag kunde jobba fm ( komma hem 14:30 ) ÄTA NÅT, lägga mig i soffan. 

äta lite till. framför tvn. duscha. äta lite till, kolla på tv igen. 

kanske sova en stund ( va ju så trött, så synd om mig stackarn som inte hade ENERGI ? ( konstigt? ) :P 

sen äta lite mer, sen lägga mig. sen jobba. sen upprepa. 

på helgerna massa godsaker och läsk och alkohol och ingen aktivitet förutom till kyl och frys . 

och om jag tog en promenad till ica, så var jag helt slut och kände mig sjukt stolt som fixat träningen för den veckan typ... 

då kunde jag hela tv-tablån och såg det mesta och följde det mesta. 

nu brukar kunskapskanalen stå på, eller tv4 film. alltid är det något men inte är jag lika fast i att följa med i program. vanligtvis fyller jag dagarna med aktivteter matlagning , vänner, kille, blogg, läsa, träna mm, att jag inte ens sätter mig  i soffan innan kl e 21 :P 

så glad och så stolt. 

:)