sluta jämföra dig ! bara sträva efter att bli bättre än den du var igår . Om man jämför sig med andra så faller man på en gång . Däremot kan man inspireras av andra = succé . Du blir inte automatisk värdelös för att någon annan har gjort grymma saker <3

Något som kan göra mig galen av irritation / frustration är om
Man tex ( hittar på nu för vill inte ge konkreta exempel )

: sitter med en vän på ett fik och äter och råkar säga ; oj , denna bakelsen var inte alls god . Men men, måste bara ringa ett samtal - kommer snart.
Sen när man kommer tillbaka så berättar vännen att den precis snackat med personalen om att jag inte va nöjd med fikan .....


Eller om jag tex säger ; åh vad jag hade svårt för den där tjejen i big brother i början. Hon gick mig på nerverna alltså.
Kompis; åh, mig med .
En vecka senare ; åh , jag sprang på henne och sa att du hade stört dig som fan på henne förut men inte längre

( DU GJORDE VAD ? Till vilken nytta då? )

Eller när man säger något i förtroende och verkligen säger ; säg inte detta till någon.
Personen ; lovar !!! Tror du jag e dum?

Nej , just därför jag vågar berätta.

En timme senare sms ifrån en tredje ; hej gumman , hörde av XXXX att du va ledsen...



Gaaaaaah.

Vissa folk alltså !!!

finns ju tusen exempel men här va några . Gillar inte riktigt det där. Tur man numera vet vilka man kan lita på <3 :)

Jag pratade med en underbar tjej på jobbet häromdagen och vi kom in på det här med samtal , att ge och ta etc. Jag beklagade mig lite lätt över att det oftast var jag som ställde frågor till folk i min omgivning , att jag kan fika med massor personer men när fikan är slut har jag inte fått en enda fråga .

Då säger hon så härligt ; men Sanna , inser du inte att det kan vara för att du är så snabb med att ställa frågor / följdfrågor ? Att du är intresserad och vill veta mer , så att folk har fullt upp med att svara på det du frågat ?

Jag älskar att hon sa så. Att hon vågade ändra mitt tankesätt , för vanligtvis har jag sett det som min uppgift att " föra ett samtal framåt " , och jag är uppriktigt intresserad och jag ställer gärna dom där frågorna ingen annan vågar ställa , just för att jag tänker att dom kanske behöver prata om det / ventilera . Samtidigt har jag känt mig ganska bortglömd och undrat varför ingen frågar hur min helg varit / eller när jag träffade min sambo / eller vad jag gjort i veckan ,

Men allt handlar ju om inställning. Hon fick mig att inse att det inte bara handlar om dåligt intresse ifrån andra utan att det även ligger hos mig .

Med det sagt så ska jag köra silvertejp runt käfta i en månad och bara lyssna . Undrar ni nåt får ni fråga :)